Undervattensfotografen Tobias Dahlin är författare och en väl anlitad föredragshållare på det marina temat. Nu är han en av fotograferna som bidragit med bilder till naturdokumentären Fiskarnas Rike. Tobias hemarena är Västerhavet och det är där han trivs bäst, under havsytan, året om.
 

Hej Tobias, har du hängt in dykardräkten för säsongen eller har du något pågående projekt?

– Jag samlar material till en egen produktion om Västerhavet och den vackra marina miljö som finns här. Det är faktiskt inte så många som vet vad vi har precis utanför husknuten. Jag har bland annat lagt tid på att filma havskatt, marulk och fjärsing och dess beteenden. Tämligen unika bilder.

Varför just undervattensfotografering? Vad är det som driver dig att hänga på tuberna, gång efter gång?

– För att svara på den frågan s­å måste jag gå tillbaka till barndomen. Jag har alltid fascinerats av allt som rör sig under ytan. Som barn satt jag ofta och betraktade världen där nere från familjens lilla båt. Sen var jag ganska tidig med snorklingen och då väcktes intresset ytterligare. När jag var 15 år fick jag se en annons om att de utbildade dykare i Varberg och då tog övertalningskampanjen mot farsan fart. Han förlorade. På den vägen är det. Jag skaffade min första kamera och började stillbildsfotografera arter. Jag bockade av art för art, likt en fågelskådare, fast under ytan. Sen väcktes behovet av att dela med mig av mina undervattensupplevelser. Lusten att ta bättre bilder, andra vinklar och ljussättningar blev mer och mer starkare. Jag höll på mycket och intensivt, tävlade i både SM och VM. Materialet som jag samlade på mig genom åren mynnade ut i tre fotoböcker. Efter sista boken så kände jag väl att det var dags för något nytt och i samma stund ringde Martin Falklind och frågade mig om jag aldrig tryckte på rec-knappen, vilket jag faktiskt knappt hade tänkt på. Och där tog nya utmaningar vid. Att börja filma under ytan.

När vi talar om Fiskarnas Rike, vilken inspelnings-situation har krävt mest av dig som fotograf och varför?

– Allting är en utmaning om jag får uttrycka mig så. Det går ju liksom inte att regissera fiskar… Man kan aldrig förutspå vad som kommer hända. Varje dyk innebär oftast helt nya förutsättningar.

Att dyka ner med kameran under ytan kan verka skrämmande för många, vad har du för tips till de som är nyfikna på att prova?

– Börja i snälla vatten, klart och lugnt bör det vara. Om du hittar den miljön i en lokal bassäng, i en klar insjö eller en badvik som du är bekant med spelar ingen roll. Men innan du tar med dig kameran ner så måste du vara bekväm med dykkonsten. Hur lång tid det tar är givetvis individuellt. Sen är det bra att gå med i någon klubb där du kan utvecklas. Klubben har ju som oftast olika arrangemang för olika nivåer. När det kommer till utrustningen så är första tipset att inte snåla med regulatorn. Köp en ny eller en som du vet har behandlats väl, det är ju ändå dykarens livförsäkring. Se även till att skaffa en torrdräkt så fort du kan så att du inte begränsar dig till sommarmånadernas varmare vatten. Även om du dyker på sommaren på lite större djup så blir det fort kallt.

Har du någon gång försatt dig i en riskabel situation på grund av den perfekta bilden?

– Det har jag ju egentligen gjort massor av gånger. Mer eller mindre. Dyk under is är ju trots alla säkerhetsprocedurer rätt riskabelt. Ibland har jag varit lite väl optimistiskt när det kommer till luftmängden, har man det perfekta motivet framför kameran så är det enkelt att tänja lite på gränserna. Ett exempel som går på det här temat var när jag filmade tioarmade bläckfiskarna för Fiskarnas Rike. Den här filmningen äger rum i Gullmarsfjorden under höstnätterna. Man möter bläckfiskarna i den becksvarta rymden och följer efter dem, kanske i fem till sex minuter. Man har då som oftast ingen aning om var man befinner sig i förhållande till land. Dessutom stupar fjorden, du behöver inte komma långt ut från land innan det är hundra meter djupt. Situationen kanske inte är livsfarlig men den kräver en ansenlig portion erfarenhet och lugn.

Om du får välja, vad skulle du allra helst vilja fånga på bild?

– Eftersom jag drivs av att visa upp vad vi har i våra egna vatten så blir det ju att dokumentera något som är väldigt ovanlig här ute. Någon ovanlig hajart eller tillfällig besökare som klumpfisken. Eller varför inte ett annorlunda beteende.

När blir nästa dyk?

– När som helst. Det är mitt sätt att koppla av så nu under sommaren blir det flera gånger i veckan. Jag dyker kontinuerligt under hela året och varje årstid har sin speciella charm.