Att få med så många svenskar som möjligt på resan till Fiskarnas Rike, det var drivkraften när Martin Falklind påbörjade sitt svåraste filmprojekt någonsin.
-Genom att visa tittaren det fantastiska som finns under ytan, hoppas jag att engagemanget för fiskar och vattenmiljöer ska växa.

Filmaren och fiskaren Martin Falklind är huvudpersonen både i och bakom den trilogi som snart har premiär i Sveriges Television.
För fyra år sedan bestämde sig Martin och hans närmaste medarbetare för att satsa på något som tidigare inte gjorts i större skala – att dokumentera svenska fiskar och undervattensmiljöer på film. Nu har 1508 timmar råmaterial komprimerats till tre timmar som bildar en trilogi om svenska älvar, sjöar och hav. Trilogin går i sändning med start söndagen 17 oktober kl 19.00 på SVT2 och fortsätter under de två påföljande söndagarna.
– När vi väl hade startat projektet, kändes det som om vi kastat oss ut för ett stup. Det gällde bara att flaxa så hårt man kunde, berättar Martin Falklind.
– Personligen drevs jag både av prestationsångest och panik, när det började gå upp för mig hur svårt det här egentligen var. Vi är ju liksom inte BBC med grym erfarenhet och massa resurser, utan det lilla produktionsbolaget Ecofilm med tre personer. Samtidigt insåg vi att våra filmer oundvikligen skulle komma att jämföras med BBC:s Blue Planet.

Men paniken omvandlades snart till entusiasm och inspiration.

– När bilderna och historierna började falla på plats och vi satte scen efter scen, då såg vi något annat. Vi såg att det här är våra egna historier, från våra egna vatten. Jag tror människor kommer att relatera till filmerna på ett annat sätt och att vi inte behöver oroa oss över att bli jämförda.

Tålamod – en dygd

En av höjdpunkterna under filmningen anser Martin vara att följa tonfiskarnas återkomst till svenska västkusten. Men det har också varit väldigt komplicerat.
– Det första året filmade jag tre tonfiskhopp som blev okej. Det gav några sekunder filmmaterial. Andra året fick jag inget material alls. Och tredje året, när jag väl blev serverad det perfekta läget – tonfisken hoppar mitt i bild, i perfekt skärpa, så snyggt, så majestätiskt… Då missar mitt pekfinger record-knappen och jag filmar bara halva hoppet…

En annan tålamodsprövande utmaning har varit att filma laxhopp.

– Det kan ta några dagar innan man ens ser till en lax. Så vill man ju komma nära fisken, se detaljerna på den muskulösa laxen. Men för att bilden ska bli skarp, måste man veta exakt var laxen ska hoppa. Det vet man aldrig, så jag ställde skärpan på en viss fläck i vattenfallet, med tanken att laxen ska hoppa in i skärpeområdet. Sen väntade jag och väntade… Och när det väl hoppade en lax – då hoppar den med största sannolikhet strax framför, strax bakom, ovan och under skärpeområdet. Så då vill man byta och sätta skärpan på en annan fläck. Men då hoppar fisken garanterat där man hade skärpan förut.

Levde kvar i den gamla världen

På ett sätt var det tur att Martin och hans gäng inte visste om alla de utmaningar som väntade, berättar Martin Falklind.
– Ingen av oss i teamet hade gjort film på några år och tekniken hade sprungit förbi oss. Vi hade till exempel noll koll på hur mycket lagringsplats som går åt när man filmar högkvalitativa bilder i slow motion, berättar Martin.
– Vi trodde i skulle klara oss med att skaffa en bunt bärbara hårddiskar, men vi blev tvungna att bygga upp en 70 kilo tung fast lagringsstation. Men alla läroprocesser är av godo. Nu har vi byggt ett grymt team ihop med fotografer, fiskexperter, tekniker och alla de fisk- och naturintresserade människor som har hjälpt till vid alla vatten. Tillsammans har vi hittat vägar runt både fysiska och mentala prövningar. Ett filmprojekt av den här dimensionen går inte att köpa för pengar, det måste bygga på ett äkta engagemang! säger Martin som vill passa på att tacka alla som hjälpt till under dessa tre år.
– När det har varit som kallast och jävligast, då har det dykt upp någon vänlig person med en kopp kaffe. När all utrustning har känts tung, då har det kommit en bonde och kört den med traktorn. Och överallt har det gått kunniga människor och hållit koll på temperaturer, issmältning och fiskar och ringt till oss när fisklek och andra händelser varit på gång.
– Och nu äntligen, efter dryga tre år, kan vi erbjuda TV-tittarna en biljett till Fiskarnas Rike.